Forntiden

Efter den senaste istiden reste sig trakten där Sofielund ligger ur havet för ca 10 300 år sedan. Det finns gott om fornlämningar i omgivningen från både stenålder, bronsålder och järnålder.

Vi har faktiskt själva haft turen att hitta en stenyxa bara några meter framför ytterdörren till Sofielund (bilden intill). Vi skulle plantera ett äppelträd, och en av stenarna i gropen såg inte alls ut som de andra. Enligt  länsstyrelsen är det fråga om en Lihultsyxa, möjligen av grönsten. Den är troligen från år 6 000 – 4 000 f.Kr.

Myrkärr?

Redan under slutet av 1600-talet hade man börjat bryta järnmalm i skogarna kring Överjärna i liten skala, och sedan hade en mer intensiv järnbrytning tagit fart under 1700- och 1800-talen. I gruvhålen närmast Sofielund – en knapp kilometer västerut – bröts malm så sent som på 1910-talet. Det är oklart om marken kring Sofielund – eller Myrkärr som det verkar ha kallats på den tiden – hade någon roll för gruvverksamheten.

Torpet Sophielund

Första gången Sofielund, då stavat Sophielund, finns med i kyrkböckerna är när Eric Jansson och Anna Brita Jacobsdotter och deras båda döttrar Anna Sophia och Hedvig Charlotta flyttade in på ”nybygget” år 1852. Vid den här tiden var Sofielund ett torp under Bankesta och torparna gjorde alltså dagsverken där.

Byggnaderna från 1850-talet finns inte kvar, men man kan se grunderna av bostadshus, lagård, visthus och bod i en av de nuvarande beteshagarna. Det byggdes en ny lagård i slutet av 1800-talet  och då använde man sig av timret från den gamla. Det blev den äldsta delen av dagens lada.

Egnahemsrörelsen och Bankesta Småbruks AB

År 1911 upphörde Sofielund att vara ett torp under Bankesta, och människorna som bodde där var inte längre torpare utan angavs i kyrkböckerna som småbrukare. Vad hade hänt?

Den senare delen av 1800-talet och första delen av 1900-talet var en omvälvande tid i det svenska samhället. Folkmängden ökade och industrialiseringen tog fart. Människor som landsbygden inte längre kunde försörja flyttade från landet till städerna för att få arbete. Många som kunde flyttade utomlands, särskilt till Amerika.

Bland alla de olika rörelser av politiskt, religiöst och annat slag som väcktes under den här tiden fanns också egnahemsrörelsen. Den genomdrev att  staten skulle hjälpa till med lån till dem som ville skaffa sig ett eget hem på landsbygden. Egnahemsrörelsen syftade också till att bromsa massutvandringen från Sverige.

Våren 1910 köpte ordföranden och sekreteraren i Nationalföreningen mot emigrationen egendomen Bankesta med underlydande torp och bildade AB Bankesta Småbruk som kom att omfatta ca 30 småbruk. Ett av dem var Sofielund.

Kronotorp på Domänverkets mark

Det var bara några månader som Sofielund kom att ligga på en egen fastighet i småbruksbolagets ägo. Sedan såldes Sofielund till staten genom Domänverket och blev ett kronotorp i Sjuenda kronopark. Nu var Sofielund ett skogsjordbruk, vilket innebar att arrendatorn förutom att sköta jordbruket, även hade arbetsskyldighet i skogen.

Under Domänverkets tid, år 1923,  byggdes ett nytt bostadshus på Sofielund. Det är det hus vi bor i.

Arkitekten John Åkerlund anlitades av Bankesta Småbruks AB för att göra typritningar till bostadshus som skulle passa in i miljön. Han är känd för att ha ritat flera hustyper i en traditionell nationalromantisk stil som skulle passa i olika landskapsbilder. Bland annat ritade han mönsterritningar för arbetare- och allmogehem.  Hans förslag till  ”arbetarbostad i Västergötland” är förvillande lik dagens bostadshus på Sofielund! Han hade nog ett finger med i spelet även när det gällde Domänverkets torp…

Samtidigt med bostadshuset byggdes också bland annat en bod och en tvättstuga på Sofielund. Tvättstugan utrustades med den supermoderna tvättmaskinen Rurik på bilden nedan.

I privat ägo

Inte förrän år 1995 avstyckades Sofielund från den stora skogsfastighet torpet tillhört fram till dess och bildade en egen fastighet – Billsta 7:3 – med privata ägare.

Själva flyttade vi in på Sofielund år 2004.